Japansk keramik

I byn där templet låg fanns en keramikverkstad. En av Japans tre mest kända traditionella keramikverkstäder. Här är jag med ihop med far och son. Pappan i keramikfamijen är 78 år och producerar fortfarande keramik.

Jag skulle aldrig kommit på tanken att leta reda på detta ställe om jag inte drivit på med att hitta all min mat direkt från producenterna och sen gått vidare med kläder och allt vad som nu finns kvar av traditionellt hantverk.

En sådan här keramikverkstad finns inte maken till i Sverige. De har Japans största vedeldade ugn, som nu är ca 250 år gammal och fortfarande i bruk. 
vIMG_7186

vIMG_7189

vIMG_7190

Butiken. I Japansk tradition så tar man av sig skorna utanför och har tofflor på sig inne. 
bIMG_7181

bIMG_7188
Jag köpte lite av varje. De små faten på bilden kostade 1000 yen. Ca 66kr/st.

bIMG_1069

Annat var det med keramiken tillverkade i denna specialteknik. Här kan den specialintresserade se flera olika steg i tillverkningsprocessen. Det börjar med biten i mitten. Vit och röd lera i tunna lager. Remsorna sammanfogas och blir på något vis som biten till vänster. 
bIMG_1067

Färdiga objekt i denna tydligen extremt svåra teknik. Skålen närmast här nedan kostar 40000 yen. 
bIMG_1066

bIMG_1065

En av ugnarna. I denna kan man bränna 3000st objekt samtidigt. Jag räknade och fick ihop det till ca 13-14 brännkammare som är sammanfogade.
uIMG_7221

uIMG_7219

uIMG_7203

De små grejerna i lergods på den grå tegelstenen ställer man in i ugnen, beroende på vilken form de antar så kan man se gradantalet. Jag fick med mig 3st som present. De jag fick visade gradantalet 1230, 1250 och 1280 grader. De små grejerna visar alltså när det är dags att ta ut keramiken ur ugnarna.

Vid en bränning i denna jätteugn går det åt ca 800st knippen med vedträn. De syns på bilden här under. De kör ugnen 2ggr per år. Ca hälfen av allt som bränns blir i perfekt skick och går vidare till försäljning.
uIMG_7214

I december är jag välkommen hit för en kermaikkurs. Sagolikt!!!
uIMG_1072

Annonser

Buddistiskt Tempel

Detta inlägg förtjänar egentligen en helt egen blogg. Mer fantastiskt ställe får man leta efter länge på denna jord.

Vokalkvatetten Kraja har skingrats och är på väg hem. Jag passar på att träffa några japanska vänner som jag dessutom spelar ihop med. Bandet Yaneka. Här är en länk från TV4 Nyhetsmorgon, där vi spelade under en sverigeturné för y 7 år sedan. Tiden går.

Vi har nu bott tre nätter på det buddistiska templet Shimizudaishiji

https://www.facebook.com/shimizudaishiji

temIMG_7149 temIMG_1001 temIMG_7121 temIMG_7162 temIMG_7164

Den buddistiska grenen Shingon Shu uppstod i Indien och spreds sedan till Kina och kom till Japan i slutet av 1000-talet. Munken som grundade Shingon Shu i Japan valde platsen där just detta tempel ligger idag. I Shimane prefecture, uppe på en berg i byn Oda.

Idag driver en familj templet. Mastermunken Kisen Sho-nin som nått den absolut högsta nivån som går att uppnå inom denna buddistiska gren. Hans dotter Choko san, hennes man Sho shin san som båda är munkar, samt deras tre barn. Sedan år 1872 kan munkar ha familj i Japan.

Jag hade inte väntat mig en sådan fantastisk och galet roligt stämning på middagarna varje kväll. Helt otroligt. Jag vill rekommendera precis alla att besöka templet!

En av dagarna gjorde vi en skolkonsert i byns högstadieskola. Inget ont om svenska tonåringar, men mer hjälpsamma, positiva och vänliga ungdomar har jag nog aldrig träffat. Jag var i någon slags halvchock under hela dagen. Fantastiskt!

De hade en blåsorkester som vi fick spela en låt ihop med.
skolIMG_7131

En av kvällarna spelade vi konsert i templet.
kIMG_1033

Scénen
kIMG_1052

kIMG_1053

kIMG_1055

kIMG_1056

Tempelträdgården
tIMG_1013

tIMG_1021

tIMG_1034

tIMG_1035

tIMG_7145

ttIMG_1027

Byns onsen (Badhus/spa med vatten från varma källor)
xIMG_7172

Jag vill definitivt tillbaka hit i december!

Soba

Jag blev bjuden på en exklusiv sobarestaurang härom dagen. Soba är bovetenudlar.
Det är kocken själv i förgrunden på bilden. Man önskar ju lite att restauranger i Sverige hade liknande entréer som denna.
IMG_7036

Handskrivna menyer. Tydligen står det ”Fullbokat” på den närmaste skylten, men de hade tre extra platser åt oss. 
IMG_7037

IMG_7038

Här inne tillverkas soban för hand. Jag blev helt till mig när jag såg mjölkvarnen och började fråga kocken lite saker om bovete och sobatillverkning. 
IMG_7043

IMG_7045

Kocken visade sig ha varit en affärsman som sagt upp sig, just för att han älskade soba så mycket. Han tände på alla cylindrar och till sist hade vi pratat detaljer kring sobatillverkning i över 40 minuter. Här visar han olika ställen att köpa bovete på. Han var själv förstås extremt noga med kvalitén på råvaran. På fredag denna vecka ska jag få komma tillbaka och köpa 5kg av deras eget bovete. Det var inte gratis kan jag säga.

Och redskapen för att tillverka soban kostade lika mycket som en bil berättade han.
Jag tänkte dock börja med min egen mjölkvarn och vanliga svenska brödkavlar. Råvaran är ju absolut viktigast. Jag kommer inte kunna anpassa vattenmängden i degen utefter luftfuktigheten, som denna kock gör varje dag. Men en soba kiri (sobakniv) skulle jag väldigt gärna hitta innan jag åker hem. 
IMG_7046

IMG_7047

Jag ska hit på turné i december igen. Då var jag välkommen på sobakurs i restaurangen berättade kocken!!!
IMG_7049

IMG_7054

Japan

Hej!
Anledningen till att det varit lite tyst här är att jag varit sjukskriven ett tag. Jag tog visst i lite för mycket, under lite för lång tid. Akta er där ute, speciellt ni som gillar det ni gör!

Nu jobbar jag 50% och har turen att få göra det i Japan. Så nu kommer lite rapporter härifrån. Jag har redan hunnit med en del och har mer på gång. Till att börja med så spelade jag trummor ihop med vokalkvartetten Kraja.

K1

K2

K3

Jag blir bjuden på precis allt här, så behöver inte ha med mig en enda matlåda. Lyxigt!

Inga inlägg om matlådor alltså, men jag har några andra inlägg på gång redan. Jag lägger upp ett om dagen. Från och med torsdag är jag helt ledig och till helgen denna vecka har jag på gång att besöka en soyafabrik som sägs göra Japans bästa soya. En liten fabrik i Kyoto som fortfarande gör allting för hand.

Jag har också på gång att besöka en Japansk knivsmed som lärt sig traditionellt knivsmide i obruten tradition, från far till son i 700år. En kniv direkt från producenten står högt på önskelistan nu när bloggen snart fyller 4år.