Nackning, slakt och styckning

Om jag nu inte gillar de Svenska kycklingfabrikerna där 10.000-tals övergödda kycklingar blir billig mat till Svenska folket varje dag, så får lag lov att lära mig hur man gjorde förr på den gamla goda tiden när det fanns ett litet slakteri båda ändar av varje liten by. Och hur man fortfarande gör idag på de små gårdarna. Nu var det dags.

En liten varning till känsliga läsare. Det kommer några bilder längre ned som kan se lite makabra ut, men som egentligen är helt naturliga. Bra mycket läskigare på kycklingfabrikerna…

Uploaded from the Photobucket iPhone App

Uploaded from the Photobucket iPhone App

När jag åkte runt med teamet som gjorde det stora reportaget i bilagan 24 sidor i Hälsinglands Tidningar fick jag lära mig att nacka tuppar. Någonting jag lärt mig om höns under tiden jag hållit på är att de trivs i grupper om max 25st ca, sen verkar det som det börjar bli bråk kring dem. Och tuppar kan man inte ha för många, då blir det verkligen bråk i hönsgården.

När kycklingarna kläcks så ser man inte vilka som är hönor och vilka som är tuppar. Det ser man först när de börjar bli lite äldre. Åsa Sköld, vars gård jag besökte i Älvkarlhed och köpte ägg, ost, filtäte och tuppar hos såg redan på hur de betedde sig vilka som var höns och vilka som var tuppar.
Tupparna måste bort helt enkelt om hönsgården ska kunna fungera. Och jag skulle få nacka dem.

I början på året så lärde jag mig att slakta och finstycka tuppar. Köpte 5st av en tjej med hönsgård. Detta kan läsas om via länken här. Det var ingen lek kan jag säga. Riktigt läskigt. Lärde mig hur man skulle gå till väga på youtube. :-)

Nu var det alltså steg två. Eller rättare sagt steg ett. Fick en instruktion först på en tupp. Nackade sen två stycken själv. Den första gick lite halvtaffligt, blev lite feg. Tupp nr 2 satt som en smäck. Över på några sekunder. Det var läskigt igen, men kändes fint att tuppen fick spatsera runt på gården till sin sista dag. Jag gullade med dem lite i famnen lite innan så att de skulle få en mysig sista stund. När man nackar dem så finns olika varianter, men man börjar med att knocka dem i huvudet, de märker ingenting, blir både bedövade och medvetslösa av knocken. Sedan kapar man halsen med en liten yxa t.ex. Kroppen får lite nervryckningar efter den är död. Därav stories om tuppar som springer iväg utan huvud. Jag höll kvar handen på den några sekunder, ville inte riskera att den skulle studsa iväg…

Skulle iväg med tåget sen, så var tvungen att ta ur dem innan jag åkte eftersom det är rötmånad.

Då kör vi
Photobucket

Äckligt?
Photobucket

Ska man lära sig laga mat så är det ned till råvarorna som gäller. Också bra att få respekt för vad det är man håller på med. Annars läge att bli vegetarian på heltid.

Precis innanför skinnet på bröstet sitter bröstfiléerna. De känner vi igen, eller hur! De sitter verkligen precis innanför skinnet. Skinnet med fjädrarna ligger liksom löst ovanpå dem.
Photobucket

Kapa huvud, vingar och fötter och dra av skinnet. Det blev liksom enklare att göra så istället för att rycka av alla fjädrar och spara skinnet på. Farsan hjälper till med en tupp. Första gången för honom, andra gången för mig. Det gick väldigt mycket lättare andra gången måste jag säga. Liksom som att tillreda mat från grunden bara. Första gången i början på året var Lisa tvungen att sjunga för mig för att jag skulle slappna av. Ha ha!
Photobucket

Photobucket

Här har vi en annan del som känns igen. Kycklinglår.
Photobucket

Man kapar alltså huvud, vingar och fötter och drar av hela skinnet, sedan när bara rumpan är kvar så skär man runt den och drar ut alla inälvor. Det går att spara levern t.ex. Varning för den lilla gröna gallblåsan. Kom inte åt den med kniven. Det är inte så läskigt som det låter. Alla saker ligger liksom nästan helt löst där inne, lever, hjärta, njurar, magsäck.

Två klara. Sparde bara levern. Kycklinglever helt enkelt.
Photobucket

Tupp nr 3 var urtagen tvättad sköljd och helt klar på 12min.
Photobucket

Photobucket

Photobucket

Klart. De tre skroven fryser jag in och kokar buljong på sen.
Photobucket

Kolla skillnaden på lårfiléerna och bröstfiléerna. De är nästan lika stora. De höns- eller tuppkycklingar man köper på ICA, Coop etc. har enorma bröstfiléer i jämförelse.
Photobucket

Istället för att frysa in klubborna, lårfiléerna, bröstfiléerna, och levern för sig. Så frös jag in varje tupp för sig. Första gången jag varit med hela vägen. Det blir med andakt jag tillagar dessa sen.

Annonser

8 thoughts on “Nackning, slakt och styckning

  1. Jag har varit med vid jakt och sett djur blivit passade, men det är ändå nyttigt att bli påmind om hur det går till från djur till tallrik.
    Jag äter inte kyckling längre(av de själen du nämner) men jag har inte riktigt kommit så långt som du…en dag kanske!
    Tack för en bra blogg

  2. Hej Petter.

    Sedan barnsben har jag hjälpt mormor stycka höns. Hon gör lite annorlunda än vad du gjorde ovan. När hönan (tuppen/kycklingen) är nackad och stendöd, doppar man den i kokhett vatten. Detta gör att fjädrarna mjuknar och blir lättare att plocka. Synd att slänga skinnet, det blir ju så knaprigt och gott. Men visst är det lättare att stycka kycklingen genom att bara slita av skinnet.

    Bra jobbat hur som helst.

  3. Ping: K-special på SVT | Husfadern

  4. Tack för bra information. Vi behöver precis slakta två av våra tuppar men vet inte alls hur man gör för att ta tillvara köttet- vilket vi tycker man ska göra av respekt för djuren. Kanske lyckas vi med denna hjälp.

  5. Alla som äter kött borde lära sig att slakta. Det ökar respekten för djuren mm.
    Biodlare, slaktare, jägare Jehovas vittne, miljökämpe mm.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s