Mycket och lite har hänt

Det var länge sedan jag skrev något på bloggen. Det var sex och ett halv år sedan jag startade. Livet går liksom vidare (av bilderna att döma). När jag tänker efter är det är en otrolig tillfredställelse att kunna ge sitt barn mat vars innehåll en har 100% koll på. Att veta att det hon får av oss är bra. Varken jag eller Klara kommer vilja ge vår dotter en burk barnmat från butiken.

Egentligen borde bloggen börja om nu. 9 månader har gått nu sedan hon kom.

Men ingenting med mat är så spektakulärt längre. Det bara rullar på.

Det är faktiskt lite synd att jag inte ger mig tiden att fota och dokumentera allt som skulle kunna ha kommit upp här. Det är så himla ofta som jag och Klara tittar på varandra och säger:
– Åh! Det Här skulle ha kommit upp på bloggen!

Men så åker liksom inte kameran fram. Utan vi bara njuter vidare av vad det nu är. Men suget finns där ändå hela tiden. Lusten att fortsätta.

1 blir 100

Så fascinerande enkelt det är. Låt en chili ligga framme på frukostbordet ett par veckor. Där i finns sedan frön till nya plantor.

Låt mig dela med mig av idén: Har du köpt en chilifrukt i butiken, så har du gjort det för sista gången. Dags att skaffa några krukor, jord, vatten och sol. Kunskap om hur en chilifrukt blir hundra chilifrukter kommer här på bloggen framöver!

img_0015

img_0014

img_0012

Julmys i oktober

Och så en liten kändisfest :) Nu i veckan bjöd Urtekram in till julbak på Gondolens tak i Stockholm. Utsikten var magnifik.
img_1797

Urtekram har flirtat lite med mig de sista månaderna och skickat en massa paket till mig med olika produkter. Olika sorters pasta, kryddor m.m. Och nu bjöd de in till julbak med Johan ”Matgeek” Hedberg. Johan och en av kockarna från Gondolen guidade mig och 10-12 andra bloggare, matmänniskor och respektive. Vi bakade lussekatter, fruktkaka, fudge, pannacotta m.m. och avslutade med att äta upp allting.

img_0119

img_0120

img_0124

Det är lite lurigt att genomföra detta med mitt skafferi. Men detta gav mig lite extra pepp att genomföra några julbak Husfadern style. Två månader kvar till jul. Dags att tänka till lite… :)

img_0127

img_0128

img_0130

img_0131

img_1796

img_1794

img_0132

Vår kolonilott

Det finns ca en miljon roliga saker att berätta nu. Var skall jag börja?

Jag och Klara har flyttat ihop nu och har fått en kolonilott. Jag behöver inte resa lika långt nu för att få tag på mat. 100m2 odlingsmark 15min promenad från där vi bor.

Klara är trädgårdsmästare och har vuxit upp med ekologisk grönsaksodling på Havtornsgården på Öland, så nu finns det ännu mer kunskaper i hushållet.

Här är en bild från första dagen på kolonilotten.
12472295_10154870043449896_6346508866392286488_n

Och här har det redan börjat växa. Potatis längst bort och på björkstammarna skall det klättra bönor.
13516311_10155107276979896_834122038032775335_n img_0085 img_0086 img_0088

Och vips så var bönorna klara!
img_0089 img_0090 img_0091 img_0092

En egenodlad tallrik förutom riset som vi fick med oss hem från Japan…
img_0094

Yuzu

Innan vi åkte hem till Sverige igen så tog vi en promenad i kvarteret där våra kompisar bor och pallade några frukter från ett vildväxande Yuzuträd. Vi tänkte pressa ur saften och frysa in, riva av och torka skalet och försöka odla nya träd från frukternas kärnor/frön när vi kommer hem.IMG_0188 IMG_0189 IMG_0191 IMG_0196 IMG_0198 IMG_0199

Tillbaka i knivsmedjan

Andreas, min kompis Chiyakos pojkvän är snickare och väldigt intresserad av verktyg. Så det blev förstås en tur med honom till Sasuke i knivparadiset Sakai City. Jag var riktigt sugen på att slå till på ännu en kniv av denne mästare, men jag hejdade mig.

I detta rum har far lärt son smida i fem generationer.
IMG_0305

IMG_0201

Fika och beundran.
IMG_0203

IMG_0204

Jeans

Jag och Klara bodde hemma hos två japanska kompisar under nästa hela semestern. Yuichiro och Chiyako med familjer. Jag har spelat musik ihop med dem sedan vi spelade in en CD tillsammans i studion Abbey Road i London 2008.

Mitt klädprojekt når nya framgångar. En dag besökte jag, Klara, Chiyako och hennes svenska kille Andreas varuhuset Hankyu, ett jättestort varuhus inne i centrala Osaka. Denna helg presenterades japanskt hantverk på en av våningarna.
IMG_0277

Anledningen till att vi gick dit var att den japanska knivsmeden som jag träffade på min förra resa till Japan var där med sina knivar. Sasuke är den sista nu levande traditionella saxsmeden i Japan. Smed i 22a generationen och just saxsmed i 5e generationen.
IMG_0275

Bland alla hantverkare hittade jag min stora förvåning en jenastillverkare!
IMG_0161

Jeansen designas, vävs och sys i Japan och på plats på Hankyu var grundarna till företaget. Till en början så tillverkade de bara jeanstyg, men inga jeans. För att visa sina tyger så började de sy upp jeans för hand. Fler och fler ville köpa jeansen, när efterfrågan ökade så de började de tillverka fler. I dag går det att köpa jeansen i 20-25 butiker i Japan, men det var kul att köpa jeansen från de som designat dem och äger företaget. Jag fick nöja mig med en bild ur en tidning på mannen som väver dem.
IMG_0271

IMG_0276

Världens finaste sojasås

Förra gången jag var i Japan så träffade jag en dokumentärfilmare som heter Shohei Shibata. Hans senaste film handlade om dashi och sojasås. Dashi är en buljong som man kan säga är grunden till all japansk matlagning och tillverkas av ett sjögräs som heter kombu och en torkad fermenterad fisk, katsuboshi. Att tillverka katsouboshi tar två år och att tillverka sojasås enligt traditionella metoder tar ett år. Shohei arbetade under två år med denna film och inför arbetet med filmen letade han upp de absolut bästa tillverkarna i Japan som fortfarande arbetar med traditionella metoder.

Via mailkontakt fixade Shohei så att vi fick besöka sojafabriken i filmen. Sawai i Kyoto. En 120år gammal sojasåsfabrik som enligt Shohei tillverkar den bästa sojan i hela Japan.

IMG_0238

IMG_0239

Två kompisar följde med och tolkade eftersom de inte talade engelska i fabriken.
IMG_0098

IMG_0104

Här är vi och familjen som äger och driver fabriken.
IMG_0137

I vanlig ordning passade jag på att hamstra. Det blev strax under 30st flaskor i packningen.
IMG_0141

IMG_0142

Första huvudbonaden på tre år

Mitt klädprojekt rullar på. Att som med maten, inte heller köpa några kläder i butiker, utan istället köpa kläderna direkt från de som tillverkat dem. Helst också tyg från de som tillverkat det. Men t.ex. bomullen från de som odlat den, tråd från de som spunnit den, tyg från de som vävt det, förstår jag är ganska svårt. Så jag får se hur långt det går att dra detta.

Nu har det i alla fall gått tre år och under den tiden har jag köpt:
3st skjortor, tillverkade av Musa Skrädderi på Odengatan i Stockholm, av linnetyg från Växbo Lin
3st stickade islandströjor av Adalheidur Gudmundsdottir
1st stickad norsk kofta av Inger-Lise Andresen
1st par tofflor i naturgarvat renskinn av Kero i Sattajärvi

Här är min första keps och kvinnan som gjort den. Tyvärr fick jag inte med mig namnet på henne.
IMG_0087

Materialet på utsidan är gamla förkläden och på insidan gamla kimonos.
IMG_0085

Klara kom och semestrade med mig efter turnén.
IMG_0084

På tempelmarknaden med kepsarna fanns allt.
Här sticker det fram några svärd ur en hög med vintage tyger och kimonos.
IMG_0132

Hade jag haft plats i packningen så hade jag köpt med mig lite mossa hem.
IMG_0133

Mästersmederna Takamura

Som jag berättat om här på bloggen har många av mina val förändrats genom den här bloggen. För tre år sedan gick jag t.ex. över till att handla även alla mina kläder direkt från producenten. I första hand från den som sytt kläderna, men gärna också tyget från den som vävt det. Det smittar av sig på alla områden och nu när jag har två dagar ledigt under min turné här i Japan så ägnar jag dem till att åka och träffa mästersmederna, familjen Takamura, för att förstås köpa en av de bästa knivarna som går att få tag på. Direkt från dem som gjort den. IMG_0180

Jag reser från Tokyo till Nagoya och vidare till Fukui prefecture, strax därefter är jag upphämtad vid tågstationen och inne i smedjan. I denna ugn bakas knivarna i två dagar för att härdas.
IMG_0074

Den av sönerna som fokuserat på slipning visar mig helt enkelt hur en slipsten skall dras.
Han knackar med en speciell hammare i olika vinklar flera varv runt på stenen. Ca 1000st slag i ett exakt mönster innan stenen är redo. Detta är helt annorlunda än något annat jag hört talas om när det gäller slipning,
IMG_0185

Därefter lägger han kniven i en träställning och slipar den så att slipvinkeln går utmed hela kniven.
IMG_0063

IMG_0065

Kniven slipas därefter på en till sten som också skall knackas 1000ggr innan slipning. En bearbetning av stenen räcker dock till ca 500st knivar om jag minns rätt.

Här är knivarna som nyligen passerat de första två stenarna.
IMG_0072

Husfadern och Husfadern. Pappan i familjen som lärt upp sina två söner är 80år gammal. Hans pappa, sönernas farfar började smida knivar vid 10års ålder. Han gick upp varje dag kl 04:00 och smidde till kl 08:00 då skolan började.
IMG_0188

Här är en kortare variant av kniven jag köpte denna dag. Kniven är smidd i 64 lager som ger den det flammiga damaskusmönstret. Stålet är ett pulverstål som heter SG2 och är en av de mest exklusiva ståltyperna. De berättade att just familjen Takamura var först i Japan att använda detta stål. De härdar det till 63-64 HRC. Detta är troligen den finaste kniv jag någonsin kommer köpa.IMG_0081

Här får jag mitt namn i Kanji ingraverat i kniven. Om man uttalar mitt namn på japanske vis blir det Pe Te. Japanerna har vissa fonetiska namn på olika kinesiska teckna som också används i japanska språket vid sedan av deras japanska tecken. Pe blir 北 och Te blir 手. Vilket också betyder North Hand. 北手.
IMG_0078

IMG_0079

Jag känner mig nästan förändrad i grunden efter att ha träffat dessa otroligt vänliga människor. En så otroligt varm, vänlig och omhändertagande familj. Jag hade med mig en fin flaska sake i present och två handvirkade grytlappar i present. Och innan jag hade blivit skjutsad tillbaka till tågstationen så hade jag fått två till mindre knivar i present. Båda med 北手 ingraverat.
IMG_0189

Vid tågstationen står en staty av farfar Takamura i denna glasmonter. Hela draken är gjord endast i knivblad. Varenda fjäll på kroppen är en smidd och slipad egg.

Det häftiga är att det går att köpa Takamuras knivar i Sverige. Via min kompis, den japanska slipmästaren Ayanori Suzuki som bor i Stockholm och arbetar på www.cleancut.se.
Det var Ayanori som hörde av sig till Takamura och ordnade så att jag kunde få träffa dem. Stort tack för det Ayanori!!!
IMG_0182

Jul och nyår i Japan

Nu är jag tillbaka efter nästan en månad i Japan. En otroligt skön och magisk paus. Härligt också att komma tillbaka till en riktig vinter!

Vistelsen började med en veckas turné med storbandet Sweden Allstars och för min del också Göran Månsson Band.
Sedan kom Klara och vi semestrade med japanska kompisar resten av tiden.

Här kan man följa med på förra resan till Japan med Göran Månsson Band. Denna dokumentär sändes på SVT nu i jul.

Skärmavbild 2016-01-17 kl. 19.12.23
http://www.svtplay.se/video/5559196/fran-havero-till-osaka/fran-havero-till-osaka-avsnitt-1

Återkommer strax med många roliga uppdateringar här på bloggen…

j1

j2

j3

j4

Under denna konsert med Göran Månsson band fick hela publiken julklappar. Mina föräldrar och min flickvän hade fixat 500st grytlappar från loppmarknader etc. Väldigt väldigt populärt. Turnéns höjdpunkt.
j5

j6

j7

j8

En liten paus

Hej!
Är tillbaka igen efter en liten paus. Jag har försökt ta det lugnt på flera fronter, bl.a. här.
Jag har varit utarbetad i sommar/höst. Jag har ju så många intressen och samtidigt en ganska stor tendens att maxa allt jag gör. Nu försöker jag hålla inne på entusiasmen lite,
men det blir lätt Maxläge eller total paus. Svår balans.

Anyway. Jag fick en korg med mat skickad till mig från KRAV. En massa fina råvaror, recept
och en uträkning som visade att det visst inte var så dyrt att välja KRAV-produkter i butiken istället för besprutat. Inte för att jag tänker gå och handla någonting i en butik. Men väl värt att nämna tycker jag. Det är ju reklam detta, men för en god sak.
IMG_0028 IMG_0029 IMG_0030

Det följde med ett recept från en av kockarna på krogen Lilla Bjers på Gotland.
Men jag ville inte använda upp alla råvarorna på en gång, så jag hittade på lite eget.
Och passade på att addera lite rotfrukter som sjöng på sista versen.
IMG_0032 IMG_0037
Min fina kniv från Sasuke i Sakai City som jag köpte på min förra turné i Japan.
Nu skall jag dit på turné igen, min flickvän Klara kommer också dit och semestrar med mig efter turnén. Så passar på att äta lite extra ris innan resan. Förhoppningsvis kan vi ta med lite mer hem…
IMG_0038 IMG_0039

Ekologiska hösthallon i Mariestad

Min flickvän bor och jobbar i Mariestad. Vi är båda väldigt inne på att fylla skafferiet inför vintern. Husfadern har fått en husmoder. Hurra! Medan Klara jobbade åkte jag och plockade hallon hos Källtorps Ekobär. Det var bara jag och ett gäng pensionärer. Vi hängde på låset allihopa. Det är ett otroligt tryck på de få platser som finns varje dag.
IMG_0000

De hade ett väldigt smart system för att veta var det var plockat. De har nämligen en del att hålla reda på, sammanlagt 4,2 km hallonhäck.
IMG_2
IMG_3
IMG_4

Här är min tilldelade rad. Jag plockade 4kg på ca 2 timmar. 75kr/kg.
IMG_5
IMG_0095
IMG_0097

Gigantiaska hallon.
IMG_0100

Denna låda är på 1,2 liter
IMG_0101

Man kunde också beställa hallonmarmelad för 25kr/burk och hallonsaft 40kr/flaska och hämta upp vid ett senare tillfälle, så det ska vi göra. Billigt för en handgjord premiumprodukt. Det blir nog 10st burkar ekologisk hallonmarmelad för oss detta år.
IMG_8843

Hemma i Stockholm styckfryste vi hallonen. Ett tunt lager i taget. Här ligger till sist alla 4kg  tillsammans och skall strax ned tillbaka i plastlådorna jag plockade dem i.
IMG_0152

Skörda själv i Stockholm

Jag och min flickvän var ute och letade äppelträd med via webbsidan www.fruktkartan.se. Vid Ulriksdals slott så skulle det finnas en del träd. Tyvärr felaktigt inlagda, eftersom jag antar att det endast skall vara allmänna träd inlagda på fruktkartan.

Men vilken överraskning! Vi upptäckte Ulriksdals Slottsträdgård.
IMG_8861

Kolla! Det finns massvis att skörda. Och nu när första frosten kommit så är det halva priset på nästan allt. Rätt så höga ordinarie priser, men med 50% rabatt går det att storhandla.
IMG_8862

IMG_8864

Massa persilja att fylla frysen med. Vi köpte också massa kålsorter att både frysa in och äta nu samt ringblommor som vi ska torka.
IMG_8869

IMG_8874

Passa på nu innan frosten tagit sitt grepp om godsakerna!
IMG_8879

Mjölk i Göteborg

För ett par veckor sedan besökte jag Jonsereds Kyrka utanför Göteborg för att spela in en julskiva med min vän och kollega Hanna Wiskari och kören Ymna.
IMG_0203

Ymnas körledare Johanna Thür hade bakat jättegoda surdegsbullar. Johanna kände väl till mitt stora intresse och tipsade om en gård väldigt nära kyrkan som sålde mjölk. Perfekt till bullarna.
IMG_0196

Kåhögs Gård. Lägg detta namn på minnet. Det de har gjort är det häftigaste jag hört en mjölkgård göra. Upp emot 20st andra mjölkbönder har besökt dem för att ta del av Kåhögs succérecept. I april i år skaffade de en egen mölkautomat. 2st faktiskt.
Och redan nu säljer de 1000 liter om dagen direkt till konsument. I avtalet med Arla så får de sälja hälften av tankens innehåll varje dag. Arla betalar idag 2,82kr per liter. Men vid direktförsäljning på gården får de 10kr per liter.

Denna maskin fylls med mjölk direkt från mjölktanken i ladugårdens mjölkrum. Den rullas därefter över till ett rum i anslutning till tag-själv-butiken.
IMG_8700

Beredningsrummet som ligger i anslutning till mjölkbutiken har kaklade väggar och speciell golvbrunn enligt regelverk. Men mjölken befinner sig hela tiden i ett slutet system. Från mjölkhämtaren förs mjölken över till någon av dessa två pastoriseringsmaskiner, tillverkade för glassproduktion. Mjölken hettas upp till (om jag minns siffrorna rätt) 72 grader, varpå den kyls ned snabbt. När mjölken har samma temperatur som den först hade i mjölktanken, +3c, så förs den över till tag-själv-maskinen.
IMG_8698

IMG_8699

IMG_8707

IMG_8709

Under tidan jag var där så var det konstant kö till de båda tag-själv-maskinerna.
IMG_8720

Det var många barn som var väldigt roade av att besöka gården och hämta mjölk själva. Jag blev rörd av att få ta del av den upplevelse barnen fick och att se kontakten de fick med mjölken och dess ursprung runt knuten.
IMG_8711

IMG_8721

IMG_8722

IMG_8723

IMG_8725

Mjölken var god. Väldigt god faktiskt.
IMG_0206

IMG_0207

Jag hoppas verkligen vi får se mer av detta i framtiden! Heja Kåhögs gård!!!!
IMG_0208